Högt uppe på Lemböte berget på Slemmerns östra strand står Lemböte kapell. ”Linaboete” omnämns i det s.k. danska itinerariet, nedtecknat någon gång vid mitten av 1200-talet, något kapell nämns däremot inte. Lemböte ligger alltså vid den gamla segelleden som enligt den Danska itinerariet gått från Utklippan i Blekinge, i dåvarande Danmark, till Tallinn i Estland. Det till Sankt Olof helgade kapellet, som är av medeltida ursprung, låg vid en naturligt skyddad hamn, Västerhamnen eller den s.k. Kapellviken.

Lemböte kapell, exteriör från nordost.

 Exteriör

 Kapellets långväggar, murade i rapakivi, är delvis raserade. Ett högtsittande fönster i östra gavelväggen har bevarats i behjälpligt skick. Fönstervalvet är kantat av granitflisor. En inmurad infattning av kalksten, drygt 20 cm lång, med en ränna för fönsterglaset är alltjämt inkilad i krönet. I östgaveln syns urholkningen efter en numera försvunnen bindarbjälke. Möjligen kan man ana en fönsteröppning i östra partiet av sydväggen. Mitt i västgaveln sitter kapellets portal. Den är, liksom kapellruinen i sin helhet, hårt restaurerad. Kapellets murar skyddas av ett trätak. Upp till murkrönet har raserade partier i långväggar och gavlar ersatts med träkonstruktioner.

Detalj av korfönstret i Lemböte kapell.

Lemböte kapell, planritning av Reinhold Hausen 1907.

Plan

Kapellet, som består av ett enda rum, mäter 7 x 5,3 m. Kapellets rymliga gård omges av en cirkelformad ringmur av kallmurad natursten. Den har två öppningar, den ena väster och den andra i sydost.

Interiör

I den avskalade interiören framträder en nisch i östra gavelväggen. Altararrangemanget är en sen rekonstruktion.

Kapellets byggnadshistoria

Murbruksprover, tagna sommaren 1996 inne i kaviteten på östra gavelväggen, tyder på att kapellet antingen skulle härstamma från slutet av 1200-talet eller från tiden kring 1370. Detta är en datering som delvis motsvarar den myntskatt som i oktober 1840 påträffades ”på västra sidan om den till en del quarstående östra gafveln”, omedelbart intill korets östra vägg alltså, en del källor nämner t.o.m. att det hittades under altaret. Skatten publicerades i Åbo Tidningar några veckor senare. Totalt innehöll den 270 mynt, som granskades numismatiskt av Bror Emil Hildebrand i Stockholm, och som sedermera delvis försvunnit i okända öden. Ytterligare 273 mynt har registrerats från Lemböte kapellruin, av dem var 55 medeltida. Bland dem kunde man precisera 12 mynt till första hälften och 5 till senare hälften av 1200-talet, och 14 till 1300-talet. Eftersom murbruksdateringen inte sträcker sig till början av 1200-talet, kan man kanske tolka de äldsta mynten som artefakter från ett äldre kapell på platsen.

Efter reformationen stängdes kapellet, och nattvardskärlen konfiskerades. Förfallet satte omedelbart in. I en rapport från 1674 beskriver kyrkoherden i Lemland, Mathias Benedictij Hedemorus, situationen på följande sätt:

Ifrån Moder kyrckian ½ Mijll, wiedh een By Lemböte be: är ett Steen Capell, hvilket af dee gamble ähr kallat St. Olofs Capell, säjes till lengden wara 12 alnar, och på bredden 8 alnar: Altaret kan sees ännu, men taaket långo för detta affallit; in och utan till med Björckar kringwext.

 

Lemböte kapellruin fotograferad av Reinhold Hausen 1871.

1871 dokumenterades det raserade kapellet fotografiskt av Reinhold Hausen, och på 1880-talet inleddes restaureringsarbeten under ledning av arkitekten Allan Schulman. Kapellet har upprepade gånger restaurerats, och används idag både för andakt och för konserter.