Kapellkyrkan i Geta, centralt belägen i Västergeta, är tillägnad Sankt Göran. Den lyder under moderkyrkan i Finström.

Geta kyrka. Exteriör från sydväst.

Exteriör

Kapellkyrkan är formad som en enskeppig salkyrka, uppförd i åländsk rödgranit. Det tjärade branta sadeltaket är spånklätt. Samtliga väggar är fönsterförsedda. Ett stort korfönster bryter igenom östväggen. I västgaveln sitter fönstret högre upp, ovanför entrén. Söderut vänds tre stora fönster, som räcker ända upp till takbandet, nordväggen genombryts av en fönsteröppning. Ett vapenhus i tegel har murats mot västra delen av sydväggen, den låga och rymliga sakristian sluter stumt mot östra delen av nordväggen. I stället för västtorn står en separat klockstapel intill kyrkomuren, sydväst om kyrkan. Gravkapellet söder om kyrkan uppfördes på 1820-talet för ätten Brummer från Bolstaholm.

Planlösning.

Planen

Kyrkan har rektangulär plan, med inre mått på ca 17 x 9 m. Två olika ingångar leder in till kyrkan, en mitt i västgaveln och en genom vapenhuset i söder. En tredje dörr i nordväggen leder till sakristian, som till det inre mäter ca 6,2 x 3,1 m. Mot öster vetter sakristians två fönster.

Interiör mot öster.

Interiör mot väster.

Interiör

Många stora fönster ger tillsammans med ett högt trätunnvalv intryck av ljus och rymd. Korväggen domineras av en altarprydnad i fyra olika avdelningar som praktiskt taget täcker korfönstret. En låg tavla föreställande Nattvarden på altarbordet kröns av två högsmala målningar som återger Herdarnas tillbedjan och Gisslandet.  Överst ligger en långsmal horisontal komposition föreställande Himlafärden. Altartavlorna donerades 1685 av Jacob Rusch och hans hustru Brita Rothof från Snäckö. Intill sakristieportalen sitter predikstolen från 1842 utförd av getasnickaren Isak Boman. Den representerar högklassig empir med riklig förgyllning och en mäktig stjärnbeströdd blå himmel.

Vapensköldar på norra långväggen.

Två vapensköldar på norra långväggen, representerande släkten Gyllenflög från Bolstaholm, härstammar från 1671 respektive 1699. Även sakristian har ett tunnvalv av trä. Här förvaras porträttet av kapten Nils Åman (1684-1758) från Bolstaholm och Möckelgräs.

Byggnadshistoria

Tillsammans med kyrkan i Finström beviljades Geta kapell avlat 1463, och 1487 erhöll getakapellanen Bertil en donation av Kort Hartviksson från Kodbolstad, dagens Bolstaholm. Dessa historiska källor kompletteras av naturvetenskaplig analys. Dendrokronologin tyder på ett par omfattande ombyggnader av takkonstruktionen, den ena i slutet av 1500-talet och den andra på 1820-talet. Endast ett av långhusets remstycken har dendrokronologiskt kunnat hänvisas till medeltiden, till tiden efter 1450. Remstyckets medeltida datering har sedermera på ett övertygande sätt bekräftats bl.a. av murbruksanalys.

Dessutom skildras kapellets medeltida interiör av Boetius Murenius på 1600-talet. Han beskriver kapellets vanvårdade inre, med “trij stygga steenaltare och annat rosk” som skulle avlägsnas, likaså “the papistiska fanor kringom altaret och pinkeklockor” (korets sanctusklocka). Mot sydväggen hade kapellet ett litet vapenhus av trä, och mot norr låg en stensakristia av okänd storlek. Altaret pryddes av ett altarskåp av trä, som tillsammans med ett krucifix och en skulpturgrupp föreställande St. Göran och draken hade överlevt från medeltiden. Innertaket var horisontalt panelat, fönstren var färre till antalet och endast hälften så höga som de nuvarande. Tillsvidare hängde klockorna i en enkel anordning bestående av löst hopfogade spiror ute på kyrkogården.

Efterreformatorisk tid

På 1600-talet inträffade ett antal förändringar. Tre nya fönster ”upphöggs”, vilket betyder att de förstorades, på sydväggen. Därtill öppnades ett nytt fönster “achter i kyrkan”. Yttertaket förnyades. Kyrkan erhöll “nyy innanbygna” bestående av ny bänkinredning, bokstol, biskopsstol, predikstol, och dopfunt. Den medeltida altartavlan upputsades, likaså St. Göran och draken. Krucifixet hängdes på väggen, samtidigt som innerväggarna vitkalkades. Inga medeltida kalkmålningar har dokumenterats under putsen, men däremot spår av dekorationsmålningar från 1600- och 1700-talet. Stora donationer mottogs från adelssläkterna på Bolstaholm, Möckelgräs och Snäckö. Klockstapeln förnyades 1685.

Altaruppsättning i sex avdelningar: 1) uppfarandet till himlen, Kristus omringad av 18 personer + Maria 2) Nattvarden 3) Herdarnas tillbedjan 4) Gisslandet 5) Kristus i Getsemane 6) Korsfästelsen, donerad 1685 av Jacob Rusch och hans hustru Brita Rothof från Snäckö.

1704 diskuterades ett nytt innertak, en svag tunnvälvning i trä, med hänvisning till vad som nyss hade skett i Eckerö kyrka. Ingen tunnvälvning förverkligades i detta skede. Strax efteråt upptas kostnader för sakristians utvidgning, materialåtgången var betydlig. Stora ofreden for illa fram med kyrkans textilier. En notis från 1777 anger att korskranket skulle avlägsnas eftersom det orsakade skymning och hindrade församlingen från att se såväl altare som siffertavla. Samtidigt målades inredningen, d.v.s. läktaren och altardisken, av Jonathan Lindström. Kapellet erhöll år 1749 en ny klocka som donation av kapten Nils Åman.

Liksom överallt innebar 1800-talet mera omgripande förändringar även i Geta. Det allmänna idealet, också bland de åländska kyrkorna, var att kyrkornas interiörer skulle flöda i ljus, de skulle ge intryck av luftighet och hygien. Invändigt ströks väggarna med vit färg. Innertaket erhöll sitt höga tunnvalv 1828, samtidigt som fönstren förstorades så att de nådde ända upp till taklinjen. Också i gavelväggarna förnyades och förstorades fönstren. Det lilla trävapenhuset ersattes med ett nytt av tegel. Till det yttre ströks fogarna med ny puts. Klockstapeln byggdes om och reparerades i flera olika repriser, nedre delen av stapeln nyttjades som materialbod. Bogårdsmuren i sten uppfördes på 1850-talet.

På 1930-talet inleddes ett smärre renoveringsprogram i kyrkan. Konservatorn Oskari Niemi dokumenterade kalkmålningarna samtidigt som man planerade att bygga ny klockstapel. Även vapenhuset reparerades. 1965-1966 renoverades kyrkan i större skala under ledning av arkitekten K.R. Lindgren, samtidigt som konservator Veikko Kiljunen frampreparerade de efterreformatoriska kalkmålningarna. Dessutom svarade Lindgren för en ny bänkinredning.