S:t Jakobs kapell i Brändö socken lyder under Kumlinge moderkyrka. Den nuvarande träkyrkan i Brändö, sannolikt det fjärde kapellet i Brändö, invigdes den 22 oktober 1893. Den ligger isolerat från övrig bebyggelse, intill norra stranden på huvudlandet. Kyrkan uppfördes intill en äldre klockstapel, med David Lönnroth från Nystad som ansvarig byggmästare och byggnadsövervakare.

Brändö kyrka. Exteriör från sydväst.

Exteriör

Den vitmålade kyrkan, med en täckning av galvaniserad järnplåt, har en korsformad grundplan, där de underordnade korsarmarna ligger närmare koret. Längdaxelns dominans, från öster till väster, förstärks ytterligare av sakristian som bildar förlängning i öster, och av tornet i väster. 14 identiska fönster är jämnt fördelade utmed fasaderna. Huvudentrén utgörs av västtornets västdörr, krönt av ett litet rundfönster. Tornet, som har kvadratisk grundplan, avsmalnar etappvis uppåt. Det reser sig i full storlek över kyrkans takröste, där det övergår i ett mittparti för klockhängningen. I mittpartiet riktas ljudöppningar åt alla vädersträck. Tornhuven, krönt av ett kors, är formad som en brant pyramid, med nedtill utsvängda kanter.

Planen

Brändö kyrka har en korsformig planlösning, med dominerande längdaxel och underordnade tvärarmar. Sakristian avslutar den östra korsarmen och västerut är ett smalt klocktorn fogat till längdaxeln.

Brändö kyrka. Interiör mot öster.

Interiör

Interiören är ljus och rymlig, med en sval färgskala hållen i grått och gråblått.  Även i interiören dominerar kyrkans längdaxel (med en yta på drygt 163 kvadratmeter) över korsarmarna. De underordnade korsarmarna är både kortare och lägre. Skillnaden i inre takhöjd är märkbar, eftersom den varierar mellan 6.2 m i längdaxeln och 4,2 m i tvärarmarna. Innertaket i längdaxeln är tunnvälvt, i korsarmarna är innertaket brutet. Koret upptar partiet öster om tvärarmarna. Predikstolen, troligen från 1746 av snickaren Johan Sipelius, sitter i hörnet mot norra korsarmen. Östra korväggen bildar blickfång med dubbla uppsättningar av altarprydnader, med kapellets ursprungliga medeltida altarskåp under den stora altartavlan föreställande Kristi Himmelsfärd, målad 1883 av Alexandra Såltin-Frosterus. Tvärarmarna upptas av läktare. Orgelläktaren är placerad mot västra gavelväggen.

 

Brändö kyrka. Interiör mot väster.

Byggnadshistoria

Sankt Jakobs kapell i Brändö nämns första gången i samband med Gustav Vasas konfiskationer 1544, då kapellet förlorade en kopparklocka. Trots detta nämner ett tidigt inventarium från 1631 “tvenne Klockor, then ena mycket lijten. Altartafla något gammal”.

Det enkla lilla medeltida träkapellet dokumenterades i samband med en visitation 1637:

Capellet är allt nederrotit och oskickeligt bygt med all innan bygnan. Bleff beslutet at thet aff nyo skall byggias moste thet wara 30 al:r longt och 18 al:r bredt, så snart säteskyrckian utan och innan renoverat blifver, doch befaltes i medlertijdh bättra taaket och golfuett, then inre dörren borttaga, emillanbalken afhugga nedlenger som pojkarna gömma sig baakom, klockan ifrån  altaret achter i kyrckian flyttia, fönstren boota, fogelskaarn afstryka öffuer heela kyrckian, och alt skraap som hon är opfylt med.

Det skulle dröja till slutet av 1640-talet innan det nya kapellet, längre norrut och på ett torrare ställe, stod färdigt. Kapellet prefabricerades i Saltvik, av utvalt furutimmer. Det mätte 14,75 m x 10,67 m, med en inre takhöjd på endast 2, 4 m. Vapenhus och sakristia hörde till, båda mätte 3,50 m x 3,50 m, och var så höga att de rymde en högrest man. Taktäckningen bestod av näver och kluvna bräder. Till detta kapell anskaffades 1685 en ny kyrkklocka. En intressant notis är att ny altartavla skulle anskaffas, samtidigt som man klagade på att “beläterna som stå opsatta här och där i qvinfolksstolarna, likasom till afguderi, skola läggas aff wägen”. Troligen avses det medeltida altarskåpet. Redan 1688 klagades det på att kapellet förföll p.g.a. takdropp.

1749 ersattes det prefabricerade kapellet av en ny träkyrka i Brändö. Byggmästaren hette Mats Sipilä och kom från Åbo. Johan Sipelius utförde snickeriarbetena. Nu var det fråga om en korskyrka, med ingång i väster och söder och med en sakristia som en förlängning till den norra korsarmen. Efter omfattande reparationer i början av 1800-talet vittnar visitationsprotokoll och inventeringar om en tilltalande helhet.

I den korsformiga planen mätte kyrkan från öst till väst drygt 20 m. Invändigt var korsarmarna brädvälvda. Av totalt 15 fönster var två större placerade i koret, i ändan av östra korsarmen. Korsmitten kröntes av en lanternin, med fyra mindre fönster. Interiören gick i blått. Enligt inventariet från 1840 var predikstolen “berliner

blå”, med svarta speglar och förgyllda ramar. Ovantill hade den en ljusblå himmel. Kyrkan hade tre läktare, alla berliner blå med ljusa speglar inramade av gula lister. Invändigt marmorerades kyrkan 1840, innertaket ströks med vit färg. Nya bänkar från 1837 försågs med dörrar som numrerades och målades preussiskt blå. Även inne i sakristian var fönstret preussiskt blått, medan väggarna var marmorerade. Altaret och kransen gick i samma blåa färg, medan kyrkdörrarna var gröna. Målaren kom från Nystad och hette Hellsten.

De brädfordrade fasaderna, inklusive brädtaket, var målade i rött. Kyrkan hade en fristående 7, 6 m hög klockstapel, uppförd av “korsvirke”. Till det yttre var klockstapeln brädfodrad och spånad. Även den var struken i rött. Bland inventarierna nämns en liten gjuten skriftklocka, via ett litet trätorn fästad vid korväggen, troligen identisk med den medeltida lilla pinkklockan som omnämndes redan 1631. Det medeltida altarskåpet hade överlevat i “två stycken trätavlor ovanför varandra på altaret, och ett stycke dito på korväggen”. En andra kyrkklocka anskaffades år 1845.

Redan 1874 började man planera för ett nybygge, p.g.a. kapellets sanka läge, trots att torrare plats hade valts redan på 1640-talet. Bristen på utrymme var också akut. Efter en inspektion flyttades nybyggnaden till ett torrare ställe, till den steniga backen intill det äldre klocktornet.

 

Inventarier

 

Altarskåpet från mitten av 1400-talet, föreställande Marie Kröning, är kyrkans enda bevarade medeltida inventarium.

Altarskåpet, av häpnadsväckande hög kvalitet, anskaffades från Lybecktrakten någon gång vid mitten av 1400-talet. I samband med den senaste restaureringen återfick det sin medeltida karaktär. Färgsättningen är endast delvis bevarad. Altarskåpet är format som en triptyk, med ett corpus omgivet av sidoflyglar, som kan öppnas och slutas alltefter liturgiska behov. I mittpartiet återges Marie kröning, där den drottninglika sittande Madonnan ödmjukt låter sig krönas av sin likaså krönte son. Figurerna omges av änglar som svävar på moln. Sidoflyglarna domineras av populära nordiska helgon och återger från vänster: Maria Magdalena, med smörjelsekärlet, Finlands skyddshelgon Sankt Henrik, det norska nationalhelgonet Sankt Olof, och slutligen Sankta Birgitta. Alla figurer kröns av genombrutna baldakiner.

Samma bildvärld, d.v.s. Marie kröning i mittpartiet, omgivet av nordiska helgon i flyglarna, återkommer i altartavlan i Nådendals birgittinerkyrka.

I kyrkans västtorn hänger två klockor, den ena från 1685 och den andra från 1845.